Att komma ut starkare

”Du är inte önskvärd här längre.” Det är nu ett år sen jag ställdes inför detta faktum.
”Vi har tappat förtroendet för dig.” Mina ansträngningar att skapa delaktighet och tillit – hur kunde det gå så fel?
”Det är en samlad bedömning.” Känslan av att vara oskyldigt anklagad utan att få veta några detaljer. Omöjligt att bemöta.

Jag reagerade med ilska. Adrenalinet hjälpte till att fokusera och stå kvar. Stå emot. Göra motstånd. Jag fick nyligen frågan, när händelsen kom på tal, om jag fortfarande är arg. Nej, det är jag inte, men jag är fortfarande besviken på sättet de försökte få bort mig på. Känslan av att det fanns en hel del hundar begravna och dolda agendor i ärendet har inte lämnat mig. Tänk om de varit öppna och ärliga från början – kanske hade vi ändå gått skilda vägar till slut, men antagligen till ett lägre pris både själsligt och ekonomiskt.

Numera tänker jag faktiskt sällan på hela historien, det har hänt så mycket positivt omkring mig så jag har varken haft utrymme eller tid att älta, men såhär ett år efteråt blir jag ändå påmind. Och tillåter mig stanna upp för en kort reflektion.

Saker jag lärt mig (och som jag gärna kunde varit utan):
– att människors lojaliteter kan förändras väldigt snabbt med rätt påtryckningsmedel
– att tyckanden och antaganden kan leda till ett väldigt ologiskt uppträdande
– att glada amatörer kan orsaka stor skada även om den ursprungliga intentionen är god
– att ilska är en väldigt stark drivkraft

Saker jag lärt mig (och som jag inte vill vara utan):
– att ta den hjälp som erbjuds
– att jag har ett fantastiskt nätverk
– att en situation som inte lämnar några alternativ kan tvinga mig framåt trots rädsla och osäkerhet
– hur jag reagerar under stark press och stress

Insikt, tacksamhet, nyorientering. Jag har kommit ut starkare på andra sidan.