Behovet av att få mjöl på händerna

Min tid på Årsta Folkets Hus närmar sig slutet. Jag har haft ett interimsuppdrag som föreståndare sedan januari i år och under maj månad lämnar jag över till den nya ordinarie föreståndaren. Jag imponerades från första stund över den verksamhet som bedrivs på Folkets Hus. En salig blandning kulturarbetare, politiker, organisationsrävar, konstnärer, kommunanställda, festprissar, filmmakare, musiker, konferensdeltagare. Tanken är att man ska mötas i foajén, hälsa, knyta nya kontakter och oanade relationer uppstå. En fin idé: vem vet vad som skulle kunna hända om vi stannar upp emellanåt i livets alla foajéer och möter dem som passerar där?

Jag har haft förmånen att med hjälp av en konsult under hösten/vintern undersöka på djupet vilka arbetssituationer jag trivs i. Jag har kommit fram till att jag är beroende av blandningen mellan högt och lågt, praktiskt och teoretiskt. Jag mår bäst när jag får vistas i en verklighet som ”gör något”. Eller som en kollega i branschen uttryckte det när jag som verksamhetschef hoppade in i bageriet på Jobbverket: ”Du gillar ju att få mjöl på händerna.” Ja, jag har ett stort behov av att se kopplingar mellan teori och praktik, att själv känna på vad det är vi producerar, få en förståelse för hur hela verksamheten hänger ihop. En annan branschkollega förstod knappt vad jag pratade om när vi kom in på ämnet över en kopp kaffe häromveckan. ”Jag trivs bäst när jag får dra upp de strategiska riktlinjerna, jag är så oerhört opraktisk, det lämnar jag till dem som kan det bättre. Någon måste ju strukturera upp arbetet så inte alla bara rusar på samma bollar”, förklarade hon.

Vi trivs bäst när vi får göra det vi är bra på helt enkelt och jag trivs verkligen mitt i verkligheten bland alla original, både människor och inventarier, som cirkulerar i Folkets Hus. Men som så ofta i liknande arbetssituationer önskar jag  att det fanns mer tid för reflektion och möjlighet att tänka utvecklingstankar färdigt. Att skriva verksamhetsplan, skura teatergolv, lösa bokningskonflikter och bidra till Årstas kulturliv under en och samma vecka kräver ett flexibelt förhållningssätt och en ödmjukhet inför det faktum att jag inte kan vara bra på allt. Så en annan insikt är att jag har blivit bättre på att be om hjälp och att jag har ett fantastiskt nätverk att tillgå.

I maj påbörjar jag mitt tredje interimistiska uppdrag på drygt ett halvår. Jag börjar bli bra på det. Snabb att sätta mig in i saker, förmåga att ta beslut, vilja att komma framåt. Sämre på att förvalta och utvärdera. Då är det dags att gå vidare.