Den bästa julklappen – att få utrymme att vara sig själv

För ett par veckor sen lyssnade jag till en kvinna som i hela sitt vuxna liv haft olika offentliga stödinsatser, framförallt inom psykiatrin, men även hos kriminalvården. På fråga vad frivilliginsatserna i form av stödperson eller lekmannaövervakare betytt för henne genom åren log hon varmt och konstaterade att de betytt väldigt mycket för henne. Hon poängterade att hon inte haft samma relation till de tjänstepersoner hon tvingats ha kontakt med, även om de relationerna naturligtvis fungerat bra emellanåt också. Men hennes upplevelse var att både frivilligarbetaren och hon själv hade en betydligt mer avslappnad relation än vad som är möjligt att åstadkomma med en tjänsteperson. I relationen med frivilligarbetare fick hon utrymme att vara sig själv utan att bli bedömd, värderad eller behandlad.

Jag har själv som lekmannaövervakare suttit tillsammans med en frivårdsinspektör och noga planerat hur våra olika roller ska fungera ihop på bästa sätt för klienten. Frivårdsinspektören stod väldigt tydligt för regelverket, gränsdragningen och ramverket medan jag stod för kompisrelationen, nyanseringen och vardagsrealiteten. Just de uppdragen blev väldigt lyckade då vi jobbade medvetet med våra olika ingångar och roller hos klienten. Och det hade inte fungerat var för sig utan det var just kombinationen av professionell vardagsrelation och professionell myndighetsutövning som var framgångsrik.

Engagemang, frivillighet och medmänsklighet är värden vi ska värna i mötet med våra klienter/patienter/brukare/huvudmän. Men även i relationen mellan oss frivilliga och myndighetsföreträdare är det viktigt att reflektera över vilka drivkrafter som styr oss, vilka motiv vi har för att involvera oss och vad vi behöver i utbyte. Jag har suttit på båda sidor om skrivbordet, både som statsanställd tjänsteman och som frivilligarbetare, och diskuterat klientens bästa. Men skillnaden i drivkrafter och bemötande är mycket vidare än ett skrivbord. När jag som tjänsteman har tvingande regelverk och sanktioner att förhålla mig till kan jag som frivillig agera betydligt friare och flexibelt i förhållande till klienten. Samtidigt måste en ram finnas att förhålla sig till så arbetet inte blir gränslöst. Båda behövs och kompletterar varandra.