Medlemskap och RFS

Detta är mitt inledningsanförande på RFS årsmöte i Lund 2017:
Välkomna till RFS konferens 2017! Temat för årets konferens är medlemskap. 

Medlemskap innebär sammanslutning, att tillsammans med andra i gemenskap få möjlighet att ägna mig åt en för mig betydelsefull verksamhet. Det innebär ett självförverkligande och en strävan mot en vision som det oftast inte finns utrymme för i något annat sammanhang: inte i familjen, inte något jag kan köpa eller producera som företag, inte i förhållande till den samhällsmedborgare jag är. Jag väljer själv mitt sammanhang och hur jag vill bidra för att förändra världen – i stort eller smått, för mig eller för mina medmänniskor.

Vi, medlemmar i RFS, bidrar dagligen med vardagskunskap och medmänsklighet till den som är i behov av stöd. Även om det är en myndighet som tillsätter våra lagreglerade frivilliguppdrag så är myndighetens stöd till de frivilliga ofta inte så bra som det borde. I en lokalförening får medlemmarna en plattform för kunskapspåfyllning och erfarenhetsutbyten, något många beskriver som värdefullt. Genom att vara uppdaterade på kunskap och erbjuda gemensamma erfarenhetsutbyten bidrar vi också till att insatserna för brukare/huvudmän/klienter/patienter blir rättssäkra och av så god kvalitet som möjligt.

Medlemskap kan handla om olika saker. Själv är jag medlem i Röda Korset, Amnesty, bostadsrättsföreningen Läskpapperet, Stureby Sportklubb, Sveriges Motorcyklister, Skyddsvärnet, Refugees Welcome, Triathlontjejer, 3 klädföretag, 2 sportkedjor och 1 bensinbolag. Bland annat.

En organisation har dock betytt mer för mig än andra: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. I den organisationen fick jag på 90-talet min introduktion till demokratiska folkrörelser, jag lärde mig att tillsammans med andra skapa en vision och arbeta för en bättre värld. För första gången i mitt liv hittade jag ett sammanhang där jag fick förståelse för mina idéer om en världsordning som byggde på nåt annat. Även om idén om fred på jorden kan tyckas naiv och ouppnåelig fick sammanhanget tillsammans med andra en betydelse. Jag upptäckte att jag inte var ensam om idéerna och att det var ok. Jag tror inte att jag hade stått här idag, som ordförande för ett nationellt förbund, om det inte varit för den insikt och kunskap jag fick tillsammans med andra genom mitt engagemang i Svenska Freds. 

Jag har naturligtvis också RFS att tacka för mycket, som ju var inkörsporten till min professionella bana i frivilligvärlden. Att få jobba med relationer mellan min profession (myndighetsvärlden) och min passion (frivilligengagemang) blev grunden för min yrkeskarriär som i många år kretsat kring samarbetet mellan offentlig och ideell verksamhet.

Så länge vi har behov av att samlas kring en gemensam, möjligen utopisk, men visionär fråga tillsammans med andra likasinnade kommer vi att känna en tillhörighet. En gemenskap, ett behov av inkludering och avgränsning gentemot de andra. Ett medlemskap.