Orka se godhet, del 2

Nedanstående text är en sammanfattning av den spaning jag gjorde idag på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors och Ersta Sköndal högskolas kurs Civila samhället i samhället. Jag deltog i panelen tillsammans med Lisa Kings, forskare på Södertörns högskola, Omar Mustafa, förbundsrektor på studieförbundet Ibn Rushd samt Lars Bryntesson, regeringens utredare, kommunalråd mm. Tack för en trevlig och tankeväckande förmiddag!

Tes: Världen är god – och kommer så att förbli

Belägg 1 – Egna initiativ. Människor fortsätter, eller till och med ökar, sitt eget personliga engagemang. Tar saker i egna händer i den lilla världen. Personligt, direkt och konkret. Exempel: Frivillig Väntjänst rekryterar volontärer som ledsagar äldre och funktionshindrade i minst samma takt som de gjort sedan starten 1959. Stockholms Stadsmission har fortfarande överskott på nya intresserade volontärer sedan flyktingmottagandet förra hösten. De lagreglerade frivilliguppdrag som Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare organiserar (lekmannaövervakare, kontaktpersoner, stödpersoner, gode män etc) utför varje år ca 150000 uppdrag som går ut på att vara en medmänniska, ett stöd i tillvaron för nån annan. Hos överförmyndaren i Stocholm är det kö till uppdrag som god man åt ensamkommande flyktingbarn.
Problemet är inte att människor inte vill hjälpa. Problemet kan möjligen vara att hitta vägar och rutiner som kanaliserar medmänskligheten där den bäst behövs.

Belägg 2 – Effektiv altruism. Yngre akademiker, framförallt i en anglosaxisk kontext, diskuterar hur vi på ett effektivt sätt kan visa solidaritet och hur vi kan dela på vårt gemensamma överflöd genom att räkna på hur små (ekonomiska) insatser kan ge stora välfärdsfördelar för många människor. Genom att t ex gå med i nätverket Giving what we can förbinder man sig till att skänka 10 procent av sin framtida inkomst under resten av sitt yrkesliv till de mest kostnadseffektiva välgörenhetsprojekt som finns i världen. I topp ligger malariabekämpning och arbete mot olika sjukdomar orsakade av parasiter och mask där en relativt liten insats sparar många människoliv. På sajten 80000hours.org kan man testa vilket yrke man bör satsa på om man vill verka i en filantropisk anda och donera pengar till välgörande ändamål under sin karriär. Fondmäklare är t ex att föredra framför läkare eftersom det överskott av pengar du antas kunna skänka genererar mer kvantitativt gott än de förhållandevis få liv du som läkare förmodas rädda.
Bara fenomenet i sig – att unga akademiker tänker i de här banorna – menar jag är ett exempel på att världen är god.

Belägg 3 – Evolutionen. Våra samhällen hade knappast varit det de är idag om vi som människor inte lärt oss samarbeta en gång i tiden. Patrik Lindenfors, docent i zoologisk ekologi, intervjuas i DN om varför vi är altruistiska. Han drar paralleller med biologiska system som måste samarbeta för att förklara varför människor samarbetar i samhället – för att skydda sin avkomma och föra starka gener vidare. Samarbete gynnar arten, evolutionen. Och om nu vår egen generation sabbar allt kan vi alltid hoppas på nästa, som i sann evolutionär anda är lite godare – mina barn har en kompissol på skolan, jag övernattar med 20-åringar när jag sover över på härbärgen för hemlösa, det är de yngre i nätverken som arrangerar soppkök på stan, insamlingar, crowd-funding, delningsekonomi, är veganer etc.

Framtidsutsikter – Ja, det är lätt att bli dyster när en homofob, främlingsfientlig och sexistisk president kommit till makten i USA, krig och kriser i Mellanöstern fortsätter att eskalera, krav på ökade försvarsanslag reses snart sagt varje dag här hemma, klimatmålen verkar svårnåbara och populistiska budskap vinner mark i Europa samtidigt som terrorhoten blivit vardag. Men efter en ökad polarisering mellan antidemokratiska och goda krafter kommer det goda slutligen att gå segrande ur kraftmätningen eftersom vi helt enkelt är betydligt fler! Och det kostar för mycket att upprätthålla rigida och kontrollerande strukturer i längden, både politiskt och ekonomiskt. Under tiden måste vi oförtrutet arbeta vidare i den lilla världen – person till person, ansikte mot ansikte, genom att lära känna varandra över olika typer av gränser (nationella, politiska) och bygga tillit.

Utmaningen blir att inkludera och omfamna de som varit våra motståndare. Vi måste visa tolerans och acceptans i det läget, även om det är svårt, eftersom det är just brist på förtroende och tillit som gör människor fientligt inställda till andra och till samhällskontraktet i första hand. Inte vända andra kinden till, inte heller öga för öga, utan möt andra så som du själv vill bli bemött. When they go low we go high.

För vad vore alternativet?