Orka se godhet

Apokalypsen är nära, tänker jag när jag gående plogar min väg framåt i snöstormen samtidigt som analyserna avlöser varandra i radions P1 om hur det nu ska gå med världen sen Trump vunnit det amerikanska presidentvalet. Jag har precis klivit av en buss vid Älvsjö som inte kunde köra vidare. Den muntra bussföraren önskade oss alla en trevlig dag innan dörrarna öppnades och snön vräkte in. Vi passagerare log och nickade mot varandra innan vi med nyheterna blinkande i mobilerna hukande skingrades åt alla håll för att hitta alternativa sätt att fullgöra våra åtaganden denna galna dag. Gemenskap, värme, humor. I en omöjligt situation.

Dagen därpå går jag till Frivillig Väntjänsts kontor i Högdalen för att jobba några timmar. Telefonen ringer nästan oavbrutet och min kollega Karin hinner knappt lägga ned luren förrän nästa telefonsamtal kommer. Många äldre vill ha hjälp att komma ut för att kunna göra sina ärenden och volontärerna är inte svåra att anlita denna dag. Jag fylls av värme och tacksamhet – i den lilla världen manifesteras kärlek och omtanke genom denna enkla handling i denna lilla förening. Medmänniskor till stöd för andra.

Några dagar senare träffar jag gode män i Lidingö stadshus. Ett 30-tal personer har halkat hit en mörk novemberkväll och värmer sig med kaffe, macka och samhörighet. Engagemanget lyser upp rummet. Jag inleder mitt anförande med att fråga om någon av de som samlats här ikväll tar uppdrag som god man för att bli rik? Spridda skratt. Men varför gör ni det då, frågar jag. Och så har vi ett intressant samtal om drivkrafter – medmänsklighet, att ge och få, relationer, utbyte. Godhet, empati och hopp.

Jag läser i olika flöden hur människor hjälpt varandra i snöstormen – skottat fram gångvägar, handlat åt gamla grannar, dragit loss bilar, bjudit på kaffe i köerna. Värme, vänlighet, solidaritet. Jag låter mig översköljas av alla bevis på kärlek och godhet som faktiskt finns i min vardag, både den verkliga och den virtuella. Ibland är den lite svårare att upptäcka där i allt det gråa och dunkelt hotande, men den finns alltid där. Likt ljuset som svenska kyrkan delar ut på stan i vintermörkret lyser den upp min tillvaro när det som bäst behövs. Ljuset övervinner mörkret. Alltid.

 

jenny_ljus