Värdet av en Flashmob

Under mitt andra år i gymnasiet strejkade lärarna. Jag kommer inte längre ihåg varför, men jag minns att vi elever efter nån vecka demonstrerade utanför kommunhuset i Norrköping för vår rätt till undervisning. Jag, som redan var demonstrationsvan efter mina år i fredsrörelsen, tyckte som vanligt det kändes naturligt och ganska trevligt där i blåsten (varför blåser det alltid vid demonstrationer?) i grupp och med slagord. Men en klasskompis till mig surnade till ordentligt när ingen lyssnade och kom ut för att prata med oss. ”Vad gör det här för skillnad? Hjälper det här verkligen? De lyssnar ju inte, varför går vi inte inomhus och tar en fika istället?”

Den 8 mars på centralen i Stockholm. Jag deltar i min första flashmob. En kan tycka att det inte gör nån skillnad. Att det ändå inte är någon som lyssnar eller bemöter oss. Men det ger mig en djup och innerlig känsla av tillhörighet, värme, gemenskap. I den hör galna världen är jag, eller du, inte ensam om att tycka att medmänsklighet och gemenskap är viktigt. Det blir väldigt påtagligt i en stor sjungande grupp.

Så om inte annat ger det mig ett andrum. En känsla av sammanhang och tröst i gemenskap med andra. Hjälp vad jag behövde detta idag!